Boris Naumkin

Våt kamrem: oljespecifikation, bränsleutspädning och rätt kontroll

A. Krivonosov

I Belt-in-Oil-motorer är viskositeten bara en del av bilden. Rätt tillverkarspecifikation, serviceintervall, bränsleutspädning och motorspecifik kontroll är minst lika viktiga.

Lägg till SpeedMe bland dina föredragna Google-källor

I motorer med Belt-in-Oil-system arbetar den tandade kamremmen inne i motorn i ständig kontakt med motoroljan. Bilmekanikern Alexey Stepantsov förklarar att konstruktionen kan minska friktion och buller, men att den också förändrar det vanliga synsättet på underhåll: remmens livslängd påverkas inte bara av körsträckan utan också av oljans kemiska sammansättning, att den uppfyller tillverkarens godkännande, bytesintervallen och till och med hur bilen används.

Varför placerades remmen inne i motorn?

En traditionell kamrem är normalt åtskild från motorns smörjsystem. Med Belt-in-Oil, eller BIO, arbetar remmen i olja. Det kräver särskilda material som är konstruerade för långvarig kontakt med smörjmedel och de föroreningar som kan finnas i oljan.

Lösningen har tekniska fördelar. Continental pekar på lägre friktionsförluster och tystare drift. Dayco nämner också en kompaktare motorkonstruktion, minskad friktion och lägre ljudnivå.

En vanlig tandrem är inte lämpad för detta arbete. BIO-system använder särskilda elastomerblandningar, förstärkningsfibrer och ytbeläggningar som är utformade för att tåla olja, temperatur och kemiska ämnen inne i motorn.

Märkningen 5W-30 på dunken svarar fortfarande inte på huvudfrågan

I en motor med ”våt” kamrem är det särskilt viktigt att skilja mellan oljans viskositet och dess specifikation. Beteckningen 5W-30 beskriver exempelvis en viskositetsklass, men två oljor med samma viskositet kan uppfylla helt olika krav från biltillverkaren.

Continental rekommenderar uttryckligen att man använder en olja som uppfyller den exakta specifikation som gäller för den aktuella motorn. I företagets tekniska material betonas att Belt-in-Oil kräver hänsyn inte bara till viskositetsklassen utan också till oljans tekniska egenskaper och kemiska sammansättning.

Gates anger i en teknisk vägledning från 2026 också olja som inte uppfyller biltillverkarens krav som en möjlig orsak till snabbare nedbrytning av en våt kamrem. Komponenttillverkaren rekommenderar enbart smörjmedel som följer de standarder som anges för motorn.

Att välja olja enligt principen ”jag använde ju också 5W-30 tidigare” är därför riskabelt i den här typen av motor. Hela specifikationen och det godkännande som biltillverkaren kräver måste kontrolleras.

Varför korta körningar också spelar roll

För Belt-in-Oil är det inte bara en olämplig olja som kan bli ett problem. Oljans sammansättning kan även förändras under användning.

”En del oförbränt bränsle kan hamna i vevhuset och späda ut oljan”, påpekar Stepantsov.

Continental uppger att effekten kan bli tydligare vid återkommande korta stadskörningar, täta motorstarter och långa perioder av stopp-och-kör-trafik. På korta sträckor hinner motor och olja inte alltid nå normal arbetstemperatur.

Gates räknar också täta kortresor och körning med upprepade stopp till faktorer som kan öka mängden bränsle i oljan. Enligt företaget kan bränsleförorening påverka materialet i den våta kamremmen.

Det betyder inte att några få korta resor automatiskt förstör kamdrivningen. Det handlar om en kumulativ effekt och en kombination av driftsförhållanden, motorns skick, serviceintervall och om oljan uppfyller fabrikskraven.

Vad händer när remmen bryts ned?

Kontakt med motorolja ingår i BIO-konstruktionen, så själva oljan är inte ett fel. Problemen börjar när arbetsmiljön hamnar utanför de förhållanden som remmaterialet är konstruerat för.

Continental nämner sprickor, skador på fibrer och tänder samt dimensionsförändringar som möjliga tecken. På vissa motorer kontrolleras remmens bredd med ett särskilt mätverktyg eftersom materialet kan svälla när det bryts ned. Det finns också en sekundär risk: partiklar från en sönderfallande rem kan hamna i smörjsystemet.

Continentals tekniska dokumentation visar att remfragment kan samlas på silen framför oljepumpen. På vissa PureTech-motorer kan de även förorena filterelement i andra delar av oljekretsen och bidra till problem med oljetrycket.

Gates kräver också att oljepumpens sil och andra delar av smörjsystemet kontrolleras och rengörs när allvarlig BIO-nedbrytning upptäcks. Att bara montera en ny rem utan att ta bort föroreningarna löser inte alltid grundproblemet.

Remmen måste kontrolleras enligt metoden för den aktuella motorn

Det finns ingen universell kontrollmetod för alla ”våta” kamremmar. På vissa PureTech-motorer kan remmens skick exempelvis bedömas genom oljepåfyllningsöppningen, bland annat med ett särskilt mätverktyg. Om remmen har svällt och blivit bredare än tillåtet krävs ytterligare åtgärder.

Metoden kan dock inte användas på alla motorer. Gates påpekar särskilt att en liknande kontroll inte är lämplig för Ford EcoBoost: konstruktionen och åtkomsten skiljer sig och remmar med olika bredd kan användas. Råd som ”skruva av locket och titta själv på remmen” gäller därför långt ifrån alla motorer.

Det här bör ägare av en bil med Belt-in-Oil tänka på

Den viktigaste skillnaden mot en vanlig torr rem är att motoroljan i praktiken blir en del av remmens arbetsmiljö. Enligt bilmekanikern Alexey Stepantsov bör ägaren följa några grundläggande regler:

Den återstående livslängden bör inte bedömas enbart efter utseende eller körsträcka. Continental påpekar också att en visuell bedömning av en Belt-in-Oil-rem kan vara svår.

Uttrycket ”våt kamrem” förenklar därför tekniken något. Remmen är från början konstruerad för kontakt med olja och kan fungera tillförlitligt i den miljön när rätt villkor är uppfyllda. Risken uppstår när miljön förändras: fel oljespecifikation används, oljan späds ut för mycket med bränsle eller underhållet avviker från kraven för den specifika motorn. Därför räcker inte enbart viskositetsmärkningen på dunken.

Metod: redaktionen jämförde tekniskt material från Continental, Gates och Dayco om Belt-in-Oil-system. Granskningen omfattade BIO-konstruktion, krav på motorolja, bränsleutspädning, tecken på nedbrytning och kontrollmetoder. Några egna provbänksförsök genomfördes inte; exakta bytesintervall och diagnosrutiner måste kontrolleras i fordonstillverkarens dokumentation.